Nykter helg, sjuk & besviken.

Hela helgen nyktert känns bra för det behövdes, var ett tag sen sist. Men självklart bara för att man va nykter så var de ju ett riktigt hålligång ikväll..Men jag åkte och umgicks me folket istället:)Men sen så åkte man ju på världens duderförkylning så de va mindre skojjigt, men jag kurerar mig:)

Å en stor eloge vill jag ge till Johan Lund:) Du vet varför! :P


Jag skrev det sista i rubriken att jag var besviken, och det kan jag verkligen säga, fick höra igår att en kompis va hemma i Norrland, men inte sagt något till mig, å annars brukar DU alltid berätta de.. Så de va riktigt trist! Hade ju vart grymt skoj å träffa dig men tydligen tyckte du inte detsamma! Sen till en annan person, varför ska Du alltid ta upp dina problem med mig när du dricker? Ta de när du är nykter eller strunta i de, jag orkar inte höra om alla problem och se alla tårar, de skulle kännas mkt bättre om du för en gångs skull kunde prata när du är nykter men då går du bara undan och gömmer dig för omvärlden. Så känns det verkligen, och allt kommer förmodligen aldrig bli som "förut" hur mkt vi än vill..



Just nu känns de väldigt skönt att jag snart åker bort ett tag nu framöver, fast samtidigt inte för de är så mkt som förändrats både till de sämre och det bättre men fördelarna väger upp nackdelarna:) Å det är ju tur!


Det känns som att jag bara sitter och beklagar mig här nu, fast egentligen mår jag faktiskt bra, förutom förkyllningen men va fan de är ju bara temporärt :P

Nä nu är de gåläggdags:)

Om du lämnade mig nu...

Om du länade mig nu - Lars Winnerbäck Feat Miss Li:) Lätt underbarste låten nu:)

I mitt liv händer de grejer just nu, vissa bitar svart, vissa vita. Men jag mår trots allt bra, jag har insett att jag är stark och åker inte så lätt ur balans, jag menar 2 jobb, ett till på gång, flytt på gång, sen mitt nya projekt för att tjäna ännu mera pengar, pappa på sjukhuset igen, mamma verkar må piss men säger att allt är som det ska, glidit ifrån lillebror så mkt att vi knappt käner varandra känns det som, och den andra brorsan flyttade när vi äntligen börjat komma överens. Glidit ifrån en hel del vänner, många av mina närmaste har flyttat. Det har varit ett helvetes år för mig.

Men se på mig, jag har trots allt hållt mig uppe och mår bra, eller om jag bara lurar mig själv? Jag är kanske en jävel på att manipulera mig själv? Nää fan, alla är mer eller mindre deppiga ibland, och så är de.

En sak jag undrat över är när man skriver dagbok/blogg så skriver man alltid om problem eller så är man så jävla glad att man skriver över hur exalterad man är och hur bra man mår, eller okey jag ska väl inte säga alla men de flesta för en del skriver bara blogg för att få status på lunar oxå, visst inget fel med det om det är status man vill ha?! Jag själv skriver ju likadana grejer, trots allt undrar jag. Visst det känns bra att skriva av sig, men vissa saker delar man inte med sig av, inte alldeles för privata ting.
Eller iaf inte jag.

Till dig min "vän": Sluta tvinga mig, jag står inte ut med dig snart!  Hjälp mig istället!