Begravning idag.
Idag var begravningen för min käre far..
60 telegram skickades och gåvor gick till cancerforskningen och Tobiasregistret, plus en hel del andra saker men mest till det.
Tack till alla som närvarade och tack till alla telegram och allt stöd vi fått. Vi uppskattar verkligen det!
En väldigt tung dag måste jag säga, jag har som ännu inte förstått att han aldrig mer kommer hem..
Aldrig mer kommer nån ha slumrat in på soffan mitt i natten och vänta tills hela barnaskaran är hemma från våra äventyr, han låg alltid på soffan vaken eller sovandes och väntade tills man kom hem och skulle se så vi mådde bra..
Han kommer finnas med oss, alltid & förevigt men inte så vi kan se eller höra han..
De känns mest tungt att han aldrig kommer hem igen, vi kommer aldrig mer se han:(
Eller jo, då vi åxå lämnar jordelivet men jag hoppas det dröjer många många år tills dess.. Men tills den tiden kommer kan vi bara sakna och komma ihåg han för den underbara människa min pappa verkligen var!
Jag kommer aldrig glömma dig pappa, vad som än händer och ingen kommer kunna ta din plats! Kommer nog aldrig kunna acceptera det som nu har hänt, om än jag måste, men jag vill inte!
Jag vill att du ska vara HÄR NU och att allt var som förr..
Nu är det väl bara att bearbeta och sörja, försöka gå tillbaka till ett hyfsat normalt liv, hur de nu kommer se ut efter det här? Om än jag inte förstår och förmodligen aldrig kommer vilja acceptera döden som vi alla en gång når så måste ju livet ändå funka till slut?!!
Men utan alla släktingar och mina underbara vänner hade jag inte klarat det här, ni är verkligen guld värda!!!<3
60 telegram skickades och gåvor gick till cancerforskningen och Tobiasregistret, plus en hel del andra saker men mest till det.
Tack till alla som närvarade och tack till alla telegram och allt stöd vi fått. Vi uppskattar verkligen det!
En väldigt tung dag måste jag säga, jag har som ännu inte förstått att han aldrig mer kommer hem..
Aldrig mer kommer nån ha slumrat in på soffan mitt i natten och vänta tills hela barnaskaran är hemma från våra äventyr, han låg alltid på soffan vaken eller sovandes och väntade tills man kom hem och skulle se så vi mådde bra..
Han kommer finnas med oss, alltid & förevigt men inte så vi kan se eller höra han..
De känns mest tungt att han aldrig kommer hem igen, vi kommer aldrig mer se han:(
Eller jo, då vi åxå lämnar jordelivet men jag hoppas det dröjer många många år tills dess.. Men tills den tiden kommer kan vi bara sakna och komma ihåg han för den underbara människa min pappa verkligen var!
Jag kommer aldrig glömma dig pappa, vad som än händer och ingen kommer kunna ta din plats! Kommer nog aldrig kunna acceptera det som nu har hänt, om än jag måste, men jag vill inte!
Jag vill att du ska vara HÄR NU och att allt var som förr..
Nu är det väl bara att bearbeta och sörja, försöka gå tillbaka till ett hyfsat normalt liv, hur de nu kommer se ut efter det här? Om än jag inte förstår och förmodligen aldrig kommer vilja acceptera döden som vi alla en gång når så måste ju livet ändå funka till slut?!!
Men utan alla släktingar och mina underbara vänner hade jag inte klarat det här, ni är verkligen guld värda!!!<3
Kommentarer
Trackback